Marbäcks hällkista består av 23 resta hällar och en takhäll. Ursprungligen fanns flera takhällar, men de är borttagna och har troligen ingått i en stenbro över en bäck ca 300 meter norr om graven. Kistan kan ha varit övertäckt av en jordhög under forntiden. Gravkonstruktionen visar att det var en rik släkt som använde gravplatsen, eftersom det måste ha varit mycket resurskrävande att hugga ut hällarna, resa dem och lägga upp takblocken.
Hällkistor, dösar och gånggrifter är olika typer av megalitgravar (av grekiskans mega:stor och lithos:sten). I Sjuhäradsbygden har man funnit omkring 80 hällkistor. De förekommer i hela södra Sverige, flest på sydsvenska höglandet. Gånggrifterna finns på Falbygden i stort antal, men ej i Sjuhäradsbygden.
Fynden
Hösten 1888 upptäckte Alexander Åhman hällkistan i den odlade marken och fann ett stort antal föremål: 17 dolkar och spjutspetsar, 2 bladformiga pilspetsar, 3 skrapor, 13 knivar och spån av flinta, 1 skafthålsyxa, 1 mejsel eller mejselliknande bryne av sten, 6 hängprydnader av skiffer och andra stenslag, 2 grova lerkärl, kolbitar mm. Året därpå undersökte arkeologiprofessor och riksantikvarie Oscar Montelius kistan och fann ytterligare en bladformig pilspets. Åhmans fynd löstes in till Historiska museet mot 30 kr. Där finns föremålen än idag.
I ett av lerkärlen syns 10 avtryck av vetekorn. Det är ovanligt med spår efter vete från stenåldern. Detta kärl är utställt i en monter på Historiska museet i Stockholm. Övriga fynd finns i magasin.
I närheten av hällkistan har gjorts fynd av skivskrapor av flinta och flintavslag. Här kan ha varit en stenåldersboplats.
